Sagan om åskmolnet (rim)

Jag undrar om du beundrar
molnet utan vett
som du sett
dundrar fram
madam
på vår himmel
som en skimmel
i ett vimmel
utav lamm
från en stam
som sam
bak och fram
på en kam
till Notredam?

Det mullrar och bullrar
och dånar så det hånar
alla andra
som gömmer sig
och glömmer dig
och dömer mig
och varandra
utav skräck
där de drömmer
sig väck
på en veranda
som är käck.

Molnet mixtrar med blixtar
som klistrar sig fast
som en gast
vid en mast
i en last
av taxar som faxar
efter laxar.

”Jag är mest som en gest
av en best på en fest!”
vrålar det till förtret
men stannar sedan tvärt
som en fjärt
av pur förvåning
för ur en våning
längre ner han ser
något annat som har stannat
– en konkurrent som har vänt
i en slänt som himlen sänt
när dörren stod på glänt.

”Tänk vilken skänk
från ovan gåvan är
att få vara här
och visa den främmande
vem som är skrämmande”,
tänkte molnet krasst
och gjorde som han borde
ett kast med något vasst.

De båda molnen skockar
flockar av bockar
som krockar
likt kockar
som plockar
vad de mockar
till en soppa
på en loppa,
och de flackar med blicken
och backar från klicken
som borde få kicken,
och de stampar
och klampar
så benen krampar,
och de bröstar sig
och tröstar sig
att det höstar sig
och de störtar sig
mot varandra
utan att klandra
den ena eller andra
som på denna jorden vandra.

De smäller ihop i hundra knop
med ett plask i en vask
så att lågorna i vågorna
skvalpar som valpar
som gnäller i en grop
inför ett dop.

Molnet hade hastat och kastat
sig mot en spegel utav tegel
och som du ser
– nu finns han inte mer.


Denna saga är en rimmad version av Åskmolnet av H C Barregren

Det här inlägget postades i Alla sagor, Sagor 2008 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>