Sagan om koltrastens sång

Kåltrastens sång

Det var en härlig dag! Alla fåglarna hade samlats och sjöng så att fjädrarna rök. Träden lekte med skuggteater på marken, blommorna neg och dansade med vinden, solen lyste som en sol över dem alla, och våren kunde knappt sitta still av förväntan.

Ja, se det var en fest, ty nu skulle Koltrastarna gifta sig.

Domherren såg strängt på dem, harklade sig och frågade om de ville gifta sig med varandra och leva lyckliga i alla sina dagar. Det ville de och därmed kunde festen slå ut i full blom.

Herr Koltrast tittade på sin hustru och sade att hon var den vackraste fru Koltrast som fanns. Fru Koltrast fnittrade och sade att herr Koltrast var den stiligaste herr Koltrast hon någonsin sett.

Se det är kärlek, det…

Men redan syntes mörka moln vid himlen. Det blåste upp till storm, och alla kloka fåglar sökte skydd. Men herr och fru Koltrast hade bara ögon för varandra och såg inte faran som hotade. Innan de visste ordet av slet vinden tag i dem och kastade dem åt olika håll.

Kåltrastens sång

Stormen rev och slet i träden. Herr och fru Koltrast kom allt längre bort ifrån varandra, och när stormen äntligen bedarrade var de vilse och kunde inte hitta tillbaka.

Solen växte sig gul igen, och herr Koltrast började sjunga de vackraste sånger om kärlek som fanns, så att hans hustru skulle höra honom. Men det var vår och alla fåglar sjöng om kärlek. Stackars herr Koltrast – hans sång drunknade i kören.

Fru Koltrast flög från buske till buske och ropade efter sin make, men det var vår och alla fåglar ropade ut namnen på sina käraste. Stackars fru Koltrast – hennes rop försvann i mängden.

Både herr och fru Koltrast ropade varandras namn och sjöng sånger om kärlek, men ändå kunde de inte finna varandra. Och nu gick solen i moln. Ett lätt duggregn tassade över skogen; alla fåglar tystnade och drog sig undan, så som fåglar gör.

Men inte herr Koltrast. Han kunde inte sluta sjunga, ty hans hjärta var fyllt av sorg. Han sjöng högre och vackrare än någonsin förut. Och det enda som hördes i skogen förutom regnets dripp, dripp, dropp var hans sång om kärlek. Och äntligen kunde fru Koltrast höra honom.

Hon svarade honom med en sång om kärlek, och så fann de varandra igen, herr och fru Koltrast. Lyckan var fullständig, och ända sedan den dagen sjunger koltrasten om kärlek varje gång det regnar.

Om du går ut kan du höra det.

Koltrastens sång


Den här sagan är tillägnad min hustru JV som, liksom koltrasten, alltid sjunger, även när det regnar.

This fairy tale in English: The Blackbird’s song.

Författare: Christer Barregren
Illustrationer gjort för Bums.nu av Liusa.

Det här inlägget postades i Alla sagor, Sagor 2008 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Sagan om koltrastens sång

  1. Niels Ohlsen skriver:

    Tack så mycke för denna kanonbra sagan…. även vi Danskar blir alldeles berörda!

    It ain’t over until it’s over – rock on Koltrasten!

  2. Christer Barregren skriver:

    Tack själv. Vad kul att du tyckte om den :-) Fast jag visste inte att danskar var extra svåra att beröra :-)

  3. Koltrasten skriver:

    Älskade sagan!

  4. Christer Barregren skriver:

    Vad kul! Hoppas du gillar de andra med :-)

  5. Koltrasten skriver:

    Jag är säker att jag ska gilla dem med, för jag är så förälskad i denna! :D
    Ska läsa dem nu :-)

  6. Christer Barregren skriver:

    Det var på tiden ;-)

  7. Anki skriver:

    En sån förtjusande saga! Mvh Anki

  8. Christer Barregren skriver:

    Tackar :-)

  9. Gamle Dave skriver:

    Fin saga och fin blogg, finner mycket hopp och inspiration här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>