Sagan om Smörblomma

Sagan om Smörblomma

Djupt inne i den mörka skogen fanns en solbelyst glänta där det växte många vackra blommor.

Där var den stilige Blåkloke som läste kärleksdikter om sommarnatten – och honom var den söta Viola förälskad i. Där var Blåklant som alltid sade vad han tyckte och tänkte. Även om han inte alltid tänkte vad han tyckte. Där Vallmor som var så snäll och rar. Alla tyckte om henne. Där var Präst-Tage som blommorna gifte sig hos. Och fru Kardborra som var gift med Präst-Tage. Och många, många fler …

En av blommorna var den lilla Smörblomma. Hon bodde bakom en gråsten och drömde om att bli lika lång och vacker som Solrosa.

Solrosa vajade ovanför henne och var lika vacker som – ja, nästan som solen själv!

Men hur Smörblomma än sträckte på sig var hon alltid kortare. Och fulare. Det tyckte hon i alla fall själv. Och det var hennes stora olycka.

Vissa ska då bara klaga, muttrade Blåklant. Jag har också problem, men ingen hör mig klaga, minsann.

Hon borde gifta sig! sa fru Kardborra. Alla blir glada då de gifter sig.

Jag tycker att hon är vacker som hon är, sa Vallmor som alltid hade ett vänligt ord över till alla. Om hon bara kunde se hur vacker hon är skulle hon inte vilja vara någon annan.

Jag ska skriva en dikt till hennes ära! utropade Blåkloke som trodde att vacker poesi kunde lösa alla problem. Och Timotejo kan göra musik till den, fortsatte han och Timotejo nickade ivrigt, för han var musikant.

Viola suckade djupt och tittade förälskat på sin poet och hade egentligen ingen aning om vad dom andra talade om.

Vi ställer till med fest för henne, föreslog Hummel-Rummel som alltid ville ställa till med fest. Och det tyckte alla var en bra idé.

Vallmor ordnade med maten och dukade långbord. Blåkloke skrev en dikt om ljumma sommarnätter och vackra blommor medan Timotejo satt bredvid och plinkade på sin luta. Hummel-Rummel ordnade med dans och lekar, och Präst-Tage förberedde festtal.

Äntligen var det dags! Alla var bjudna, både blommor och bin. Alla kom och alla var glada. Det var skratt och glam och lek och dans och mat och dryck i mängder, både nektar och ambrosia stod på bordet.

Nu väntade man bara på hedersgästen, Smörblomma! Men hon kom inte … Hon trodde inte att dom andra ville ha henne där, egentligen, hon som var så liten och ful.

Tiden gick. Det blev det höst och vinter. Alla blommor sov under snön. Alla utom Smörblomma. Hon låg vaken och grubblade.

När våren kom skulle hon vakna mycket tidigare än dom andra, tänkte hon. Hon skulle lapa i sig så mycket sol hon bara kunde, och då skulle hon bli lika lång och vacker som alla andra.

Sagt och gjort. När våren kom och smälte bort den första snön stack hon upp sitt lilla huvud. Hon kom tidigare än både Snödroppa och Vitsnörpan som brukade komma först. Hon kom före Gull-Vivian och Tuss-i-lagom Snödroppa – och lapade i sig så mycket sol hon bara kunde!

Hon gjorde allt för att växa och bli lång, trots att hon blev smal som en vidja och vek som ett rö.

När dom andra blommorna vaknade ur sitt ide var hon lång och gänglig. Precis som hon önskade. Men hon var också vinglig och hade svårt att stå upprätt.

Men kära barn! utbrast Vallmor. Det där kan aldrig gå vägen. Oj, oj oj! ojade hon. Blåkloke slog sig för pannan och utbrast: Ack, o ve! varpå han svimmade.

Smörblomma trodde bara att dom retades – och tänkte bli ännu längre och ännu vackrare.

Snart var hon dubbelt så lång som hon brukade vara. Långt där ovanför henne hägrade Solrosa, och ännu högre upp – solen! Den vackraste av dom alla.

Hon märkte inte hur vinden fick henne att vaja och kränga, hur hennes rötter knappt orkade hålla henne kvar i marken. Allt glömde hon! Hon tänkte bara på att bli så lång och vacker som möjligt.

Nu är jag snart allt jag drömt om, tänkte hon. Men då gick solen i moln. En stor regndroppe föll på hennes panna. Och så en till och en till. Och snart regnade det för fullt.

Stora, tunga regndroppar föll på henne. Hon sökte sig Solrosa för skydd, så som hon alltid hade gjort. Men hon hade växt förbi sin beskyddare och idol.

Hon stod ensam – utan någon att se upp till och söka skydd hos. Ensam fick hon uthärda regnets hårda droppar.

Det regnade hela dagen. Först när kvällen kom upphörde regnet. Och när blommorna tittade fram under sina blad låg Smörblomma död på marken med den långa stjälken knäckt. Hon hade inte klarat av att stå emot regnets hårda droppar ensam.

Blommorna höll begravning och fällde sina kronblad över henne. Blåkloke var där. Och Blåklant och Vallmor och Kardborra och alla dom andra.

Präst-Tage höll tal och sade: Stackars Smörblomma, hon förstod inte att solen lyser över oss alla, hur små och obetydliga vi än må vara.

*
Här kunde sagan ha slutat, men Smörblomma hade tur. Det fanns fortfarande liv kvar i en av hennes rötter – och nästa vår kom stack hon åter upp huvudet.

Hon kom senare än vanligt och var kortare förut, men vad gjorde väl det? Hon levde och kunde åter känna solens värme. Och vad är väl viktigare än det?

Alla hennes vänner ställde till med stor fest, och den här gången kom hon. Hela kvällen satt hon vid bordets huvudända och lyste upp hela festen med sitt vackra leende.

/Med kärlek till J.N

Kommentar: Det här är min allra första saga. Jag skrev den för en vän som lidit svårt av anorexi. I dag förstår jag bättre att anorexi inte har så mycket med skönhet och ideal att göra, utan mer om vårt mänskliga behov av kontroll i en kaotisk värld, där självdisciplin ibland är det enda maktmedlet som står till buds. Men för mig kommer Smöreblom alltid symbolisera människans förmåga att offra sig själv för ett ideal eller en dröm som hon inte kan uppnå. Angående min vän så mår hon bra i dag, till min eviga glädje, och är en framgångsrik läkare.


Illustration gjort för Bums.nu av Liusa.


This fairy tale in English: Buttercute’s story

Det här inlägget postades i Alla sagor, Sagor 1994-2004 och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sagan om Smörblomma

  1. Li skriver:

    Hejsan!

    Vilken underbar hemsida =) Jag har klickat runt lite på den och kan säga som så att jag lätt kommer att besöka den igen. Här finns så mycket så det tar lite tid att hitta sina favoritdelar. Kram på dig och tack för en så bra sida!

  2. Weronica skriver:

    Hej fick en liten gullig bok om kontrastens sång. Nu undrar jag om du har en saga om en nyckelpiga ?
    Hälsningar weronica

  3. Christer Barregren skriver:

    Hej, Weronica! Nej, tyvärr! Jag har ingen saga om nyckelpigor, men det kanske kommer :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>