Det var en gång ett troll. Stort och fult var det. Han hade varit på marknaden och köpt godis. Nu högg han tag i en järnring på kajen, en sådan där som båtarna lägger fast i.

“Den kommer!” skrek trollet och drog i ringen allt han orkade. “Den kommer!” skrek han. “Jag känner att den kommer!”

Det var lördag eftermiddag. Fina herrarna var ute och gick med förnäma damer. Och herrarna hade stora cylinderhattar och vita handskar. Och de sade “gudag madam” och “förtjusande väder” och sådant, ty det gjorde herrarna på den tiden.

Och damerna hade jättelika hattar och klänningar med spets, och de promenerade fram och tillbaka och neg och gjorde sig till. Och de sade inte stort mer än “oh” och “ah” hela tiden, ty så gjorde damerna på den tiden.

Och trollet skrek: “Den kommer!” Ögonen rullade vilt och svansen slog i backen. “Den kommer!” skrek han och svetten sprutade ur öronen på honom.

“Kan han verkligen dra upp den, tro?” sade herrarna som samlades för att åse spektaklet.

“Den kommer!” skrek trollet “Jag känner att den kommer!”

“Är det farligt, tro?” sade damerna och höll hårt i sina herrar.

“Den kommer!” skrek trollet en sista gång… och så lade han av en brakskit så kraftig att den hördes över tre socknar. Hattarna for av de fina herrarna av vinddraget, och damerna satte sig på ändan.

“Där ser ni”, sade trollet. “Jag sade ju att den kom.”

P.S. Du kanske vill veta att sagan är nästan helt sann. Trollet var min morfars morbror, Nils. Min morfar berättade historien själv. Enda skillnaden är att morbror Nils inte köpte godis utan något starkare. Men det kan jag ju inte ta med i en saga.

---
Läs mer: