En förnäm regndroppe föll sakta genom luften, en riktig aristokrat, minsann; uppväxt i en fin sjö i Schweiz och därför mycket noga med var hon landade.

Med fasa mindes hon när hon landade på en hund. Hade det varit en fin rashund så hade det gått an – men en vanlig gårdshund? Nä, det var verkligen under hennes värdighet.

Men hon minns med glädje när hon föll i en tekopp på en fin bjudning. Då hade hon i precis rätt tid och gjort teet alldeles lagom varmt. Sådana saker vet en förnäm regndroppe att uppskatta.

För att inte tala om den gången då hon var först på plats och kunde varna ett helt jaktlag för en annalkande storm. Oj, som de red iväg allihop och satte sig i säkerhet innan pöbeln kom. Det är sådant som man bara kan lära sig i de finare sjöarna i Schweiz.

Och mot vilket stordåd förde ödet henne nu? Hon såg att det satt någon i en trädgård, en oviktig figur verkade det som, med ena benen nonchalant slängt över det andra. Han skrev i en bok – en författare! Nä, där ville hon då rakt inte hamna! Och fy, hon verkade landa på hans huvud…

Kanske, om hon stäckte på sig, kunde hon flyga förbi? Det var värt att pröva. Hon strääääckte på sig så låååångt hon kunde och missade honom med en hårsmån – och landade pladask på hans skrivbok. Den stackars regndroppen blev nedsmetat med bläck och fick ett blått öga.

Snabbt, snabbt rann hon över bokens kant och gömde sig i gräset, darrande och spottade bläck. Det här var den värsta resan någonsin!

Stackars regndroppen. Hon visste inte att författaren i trädgården, det var jag. Det var så jag fick idén att berätta om hennes liv. Och nog finns det värre saker som kan drabba en regndroppe från Schweiz…

—
Här finns en rimmad version av samma saga: Droppen från toppen (rim) av H C Barregren

---
Läs mer: