Sagan om vågen

Atlantens vågor är som jättelika monster! Dom stångas och slåss och ryter åt varann. Dom stegrar sig likt vilda hästar och kastar sig handlöst i vattnet. Dom rusar på kapp över havet och tävlar om vem som är störst och starkast.

Mitt i detta kaos av ursinniga muskelvågor levde en liten snäll våg som blev knuffad hit och dit. Honom gillade havets måsar att sitta på och tala om ditten och datten, så som måsar gör.

I går fick jag en sån hääär stor krabba! sa en mås och visa med vingarna hur stor den var.

Äsch, det är väl ingenting! svarade en annan mås. Häromdan fick jag en krabba som var minst dubbelt så stor – men den smet!

Den lilla vågen var sur för att måsarna alltid landade på honom. Dom andra vågorna retade honom och kallade honom för Måsapåg. Han tänkte att en dag skulle han bli större och starkare än alla andra – och då skulle dom få se!

Dessutom gillade havets maneter att samlas hos honom för att tala om sant och sånt, så som maneter gör.

O, du skulle ha sett vilken stilig rödmanet jag såg igår! sa en manet och blinkade kokett med sina långa fransar. Den hade de mest förtjusande lockar i sina röda trådar!

Det var väl ingenting! sa en annan manet. I går såg jag en blåmanet med rastaflätor!

Och så fnissar dom båda två, som maneter alltid gör när dom talar om andra maneter.

Den lilla vågen gillade inte att maneterna flockades kring honom. Dom andra vågorna retade honom och kallade honom för Vågmanne.

Så en dag blåste Nordanvinden upp storm. Han ville kora havets mäktigaste våg. Genast började alla vågor rusa rytande och frustande omkring på havet. Dom stångades och stred om vem som var störst, bäst och grymmast.

Även den lilla vågen rycktes med i den allmänna ivern. Här hade han en chans att visa vad han dög till. Han började skvalpa omkring i vattnet där han låg, men så kom en stor våg och knuffade till honom bakifrån.

Flytta på dig, puttefnask! hojtade vågen till honom. Jag har en tävling att vinna! Tjoho!
Då blev den lilla vågen arg! Nu hade han fått nog! Alla retades med honom för att han var så liten, men nu skulle dom få!

Han fångade upp en kraftig vindby, blåste upp som segel och satte full fart över vattnet.
Ooooiiihh! så fort det gick. Han var mycket lättare än dom andra vågorna och flög fram över havet. Snart var han ifatt vågen som knuffat honom. Han dök ner i vattnet för att hämta andan – och så flög han förbi honom i full karriär.

Han blev större, större och STÖRRE. Ingen kunde längre säga att han var liten nu, och ingen vågade reta honom, ty nu var han.

JÄTTELIK!

Han dök i vattnet. Och upp igen. Och ner igen för att samla ihop sig. Och upp till ytan igen. Han var så lycklig, han var så glad. Han skrattade och sjöng och märkte inte att han närmade sig land.

Han kastade sig framåt för att dyka ned i det härliga vattnet ännu en gång, men då tog vattnet slut.

PLASK! sa det och han landade rakt på en strand! Alla hans planer och storhetsdrömmar rann ut i sanden.

Det skulle dröja länge innan han vågade sig på något liknande igen. Fast inte så länge …


This fairy tale in English: Baby Wave’s Saga.

Det här inlägget postades i Alla sagor, Sagor 1994-2004 och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>