Älgen som tappade hornen

En vacker dag gick älgen omkring i skogen och skröt om sina stora horn.

Jag är djurens konung! Ingen har så stora horn som mig! sa han. Och ingen kunde säga emot, ty han hade verkligen stora horn.

Nu är det så att älgarna alltid tappar sina horn på vintern. Sedan växer dom ut igen på våren. Men det här var en ung älg, så han visste inte det.

Visst hade han tappat hornen förut, men det hade bara varit otur, tänkte han, så det ska inte hända igen. Förra året hade han varit förkyld och nysit så hårt att hornen trillat av.

Men i år är jag inte förkyld, tänkte han, så det ska inte hända igen.

Och året före dess hade han tappat hornen då han stångade en dum ko som sa att han liknade en häst.

Men den dumma kon hade flyttat till en annan skog, tänkte han, så det ska inte hända igen.

Och så sprätte han med hovarna och knyckte på nacken kände sig väldigt nöjd med sig själv.

Hej där, lilla mus! sa han till en liten skogsmus som råkade gå förbi. Vet du vem som är skogens konung? sa han och ruskade sina stora horn.

Mja, nej … jo, är det du? sa musen.

Helt rätt! sa älgen och gick vidare för att se om det fanns någon annan som ville beundra honom.

Han hälsade på hos ugglan och hos räven och rådjuret och alla de andra djuren i skogen. Och alla beundrade hans fina horn och sa att han var skogens konung. Något annat vågade dom inte.

algen

Efter ett tag kom älgen fram till grävlingens hål.

Vet du vem som är djurens konung? sa han.

Mja, jag vet inte … sa grävlingen och kliade sig i huvudet. Björnen kanske? Eller … eller vargen?

Vad! sade älgen. Tror du att björnen är skogens konung? Eller vargen! Ingen av dom har ju horn!

Horn? sa grävlingen och rev sig i huvudet.

Ja, horn! sade älgen. Såna här!

Han böjde sig ner och visade grävlingen sina präktiga horn. Grävlingen kände försiktigt på dem: Nja, dom kan man nog inte gräva gångar med, sa han och kröp ner i sitt hål igen.

Du ska få för gångar, du! röt älgen och körde ner hornen i grävlingens hål.

Han stångade och stred och försökte böka upp det, men hålet var djupt, och rätt som det var satt hornen fast. Älgen vände och vred, bände och stred – men det var lönlöst. Han satt fast.

Just då kom musen och ugglan och räven och alla de andra djuren förbi.

Behöver du hjälp? frågade dom.

Jaa! tjöt älgen. Jag har fastnat med mina väldiga horn i grävlingens hål.

Vi ska se om vi kan dra dig loss! sa djuren.

Och så tog dom tag i älgen och drog och drog och – plopp! så var han lös. Men vilken olycka, hornen satt kvar i marken. Och älgen som skrutit så om sina horn, nu var han utan igen.

hornlos


Här finns en rimmad version som heter Ingen annan har så stora horn i pannan.

Det här inlägget postades i Alla sagor, Sagor 1994-2004 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Älgen som tappade hornen

  1. Pingback: Svenska sagor » Blog Archive » Ingen annan har stora horn i pannan

  2. Ann Westermark skriver:

    Jag tyckte om sagan om älgen som tappade sina horn. Du skriver fina sagor. Viktigt. Hälsar Ann

  3. Christer Barregren skriver:

    Å, tack ska du ha! Det är roligt att höra :-)

  4. Mia Davidsson skriver:

    Vilken rolig saga detta är!!!

    Jag driver en förskola och jobbar med sagor och berättande för barn. Har du givit ut dina sagor eller är det här du publicerar dem? Vill väldigt gärna använda dina sagor i min verksamhet, hur ställer du dig till det?
    Vänligen
    Sagotanten Mia

  5. Christer Barregren skriver:

    Du får jättegärna använda dem på dagis. Jag har dem ingen annanstans än här så du kan skriva ut dem härifrån :-)

  6. Mia Davidsson skriver:

    Tack snälla!

  7. Jim skriver:

    Tack så mycket för den här rolig saga! Jag lära mig svenska, det hjälper mig!

    Hälsar,
    Jim

  8. Christer Barregren skriver:

    Sagor är det perfekta sättet att lära sig svenska på :-)

  9. katrin skriver:

    Letade efter sagor och hittade denna mysiga sida. Du lyckas fånga barns intresse på ett bra och roligt sätt. Dom älakr den om älgen med hornen. Igen mamma if´gen säger dom. Tack för en bra och rolig sida.

  10. Christer Barregren skriver:

    Vad kul att de gillar den. Barn är de bästa (och hårdaste) kritikerna :-)

  11. Miira skriver:

    Den Var jätebra

  12. Linda skriver:

    Hej!
    Vilken fin saga. Den passar jättebra att berätta i förskolan , hoppas det är ok för dig
    Hälsningar Linda

  13. Christer Barregren skriver:

    Det går jättebra, bara kul :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>