Mannen som skördade vad han sått

En gång för länge sedan träffade jag en man som satt på ett värdshus och drack mjöd.

Det är lustigt ibland hur livet kan arta sig, sa mannen. Så sent som i går var jag tomatodlare – och i dag är jag rent av en fin herre.

Jag nickade och sa att livet ibland tar oss ut på underliga vägar.

Jag behövde ett ämbar, sa han. Ett ämbar för att bära vatten till mina tomater.

Jag gick till handelsboden för att köpa ett nytt, men halvvägs dit kom jag på att jag inte har några pengar. Då kan man inte köpa något.

Men se då kom en man förbi. Han frågade om jag behövde pengar. Och visst behövde jag det, det kunde jag inte neka till. Då gav han mig ett paket och sa att jag skulle lämna det i handelsboden.

Och om en poliskonstapel frågade vad det var i paketet skulle jag säga att det var rovor till min gamla mor, inget annat! Annars kunde det gå illa för mig. Så sa han.

Jag fick paketet och en kopparslant i näven och skulle få en kopparslant till hos handlaren när jag överlämnade paketet.

Halvvägs dit kom jag på att en kopparslant är precis vad ett ämbar kostar. Av bästa stort dessutom. Och det var ju därför jag hade gått ut. För att köpa mig ett ämbar. Så varför går jag omkring här med ett brunt paket under armen?

Jag stoppade närmsta poliskonstapel och gav honom paketet och sa att det var rovor till hans gamla mor.

Sedan gick jag mig till handlaren och bad att få köpa ett ämbar som stod i fönstret.

Då sa han att jag kunde få ämbaret gratis – plus en kopparslant i näven, om jag bar ett paket till en fin herre som bodde neråt vägen.

Han gav mig ett paket och sa att om en poliskonstapel frågade vad det var i paketet skulle jag säga att potatis till min faster.

Jorå. Jag gav mig av. Halvvägs neråt vägen kom jag på att jag inte bara hade ett kopparmynt i fickan utan två. Plus att jag hade ett ämbar!

Jag var en rik man. Inte behövde jag bära på paket — eller vattna tomater heller, för den delen. Jag gav paketet till en poliskonstapel och sa att det var potatis till hans gamla faster.

Sedan gick jag hit till detta värdshus och beställde ett stop mjöd. Och sedan ett till och ett till. Sedan gjorde jag inte mycket mer än drack och nu är pengarna slut.

Snart kommer värdshusvärden att slänga ut mig – och ämbaret tar han i pant. Men se det gör inget för det har just börjat regna och då behöver jag inget ämbar för att vattna tomaterna.

Nu ska jag hem och skörda frukten av mitt slit, sa mannen och gick hem.

Ja, det var historien om mannen som både vann och förlorade en förmögenhet men som i slutändan fick en fin tomatskörd.