Den bortskämda prinsessan

Då är det bestämt. Du får min dotter och halva kungariket! sade Kung Roland till Prins Halvor. Alla reste sig upp och skålade för de ungas lycka. Hurra!

Kung Roland suckade djupt och såg på sin dotter, prinsessan Anna av Roland. Hon lekte med sitt hår och tittade drömmande i fjärran, som vanligt.

Kung Roland älskade sin älskade dotter. Det fanns ingen vackrare prinsessa i hela hans kungarike. Hon fick allt hon pekade på, och nu hade hon pekat på Prins Halvor. Saken var avgjord!

Kung Roland harklade sig och sade: Men innan min dotter kan gifta sig måste hon bli myndig och lära sig allt en prinsessa måste kunna – som att dansa och sy och rida, svinga ett svärd och jaga en hjort, laga soppa på en spik, rymma från höga torn, tämja vilda drakar och svimma på beställning.

Sagt och gjort. Först skulle prinsessan lära sig att sy. Men hon stack sig så illa i fingret att det kom en droppe blod. Hon skrek och grät och ropade på kungen som genast kom springande med svärdet i högsta hugg.

Det var den dumma skräddaren som stack mig, sa prinsessan – och vips åkte skräddaren ner i den djupaste fängelsehålan. Där fick han leva på vatten och bröd och blev piskad varje dag klockan tolv. Trots att han var oskyldig.

Nästa dag skulle prinsessan lära sig att rida och det gick lika illa. Hon gav hästen ett rapp med piskan, och den satte av i trav! Prinsessan flög i en vig båge och landade på en hög med nyplockade rosenblad.

Oj, vad hon skrek och grät. Det var överhovryttarens fel! gnällde hon. Han hade piskat hästen så den satte av i sken. Kungen blev förstås arg och satte överhovryttaren på tvångsarbete i saltgruvan. Vatten och bröd var allt han fick äta – och pisk två gånger om dagen. Det hade ingen betydelse hur han grät och bedyrade sin oskuld.

Du ska inte tro att det slutar här. Å, nej! Varje dag skulle prinsessan lära sig något nytt. Och varje gång gick det lika illa.

Hon gick vilse i skogen eller tände eld på köket eller tappade svärdet i sjön eller snubblade på en ärta. Hon välte kungens största krigsskepp, må du tro! Det gick till botten med last och allt. Hon blev fångad av troll och bortrövad av drakar och fastnade på höga glasberg. Allt råkade hon ut för.

Och varje gång var det någon annan som fick skulden. Kungen trodde inte för ett ögonblick att hans lilla dotter kunde göra något fel. Och varje dag var det någon som kastades i fängelse. Vatten och bröd var allt de fick. Och pisk så fort de bad om det!

Och varje kväll satt prins Halvor på sin kammare och skrev brev till sin pappa. Prins Halvor skulle ju gifta sig med prinsessan och få halva kungariket, men han var inte alls glad. Prinsessan var den mest bortskämda prinsessan i hela riket. Ett liv med henne skulle inte bli lätt.

Prins Halvors pappa var Kung i grannlandet, och när han läste om alla fina herrar som satt på vatten och bröd i Kung Rolands land, då tänkte han att ett helt kungarike var bättre än ett halvt, så han ställde upp alla sina soldater på rad och gick in i Kung Rolands land. Bara så där.

Kung Roland blev förstås förskräckt och skrek:

ALLE MAN TILL HÄST!

Men alle man satt inspärrade på vatten och bröd, så kungen och hans prinsessa fick sätta sig till häst själva och rida ner till hamnen för att fly landet.

Tyvärr satt alla sjödugliga sjökaptener inspärrade, så kungen fick ro, och prinsessan styrde. Det dröjde inte länge förrän hon styrde dem på grund, och de fick simma i land på en öde ö mitt ute på havet.

Under tiden tog prins Halvor och hans pappa över hela riket och allt som fanns däri. Sedan gifte sig prinsen sig med en annan prinsessa och fick halva hennes kungarike också. Tänk, så kan det gå.

Alla de fina herrarna som suttit fångna på vatten och bröd släpptes fria och fick gräddtårta, ty det tyckte prinsen att de hade förtjänat.

Kung Roland och hans bortskämda prinsessan satt på sin öde ö och hade inget annan att äta än kall fisk. Och fisk var det värsta de visste.