Prinsar och prinsessor

Prinsar och prinsessor – man måste bara älska dem. De kan vara vackra och fula, kloka och dumma. Om de inte har rövats bort av en drake eller förvandlats till troll så har de något som de flesta av oss andra inte har – ett omutligt självförtroende och resurser att förverkliga dem mest högflygande drömmar.


Den borttappade prinsessan

En dag tyckte trollet att det kliade något förskräckligt på hans håriga rygg. Han ställde sig mot en grov björkstam och gnuggade ryggen. Det rev så härligt. Solen flimrade genom löven och fåglarna kvittrade glatt. Trollet kisade mot himlen – och såg något falla i hans famn. Det var en korg, och i korgen låg ett barn, det vackraste flickebarn man kan tänka sig. Trollet hade fångat en prinsessa!

Trollet och prinsessan >>


De förnäma prinsarna

En dag tyckte kungen att hans dotter skulle gifta sig. Han skickade bud till både när och fjärran och alla ställen där emellan. ”Min dotter ska gifta sig med den förnämaste friaren som går att uppringa. Till honom skänker jag inte bara min dotter utan också halva kungariket.” / Kungen!

De förnäma prinsarna >>


Den bortskämda prinsessan

Då är det bestämt. Du får min dotter och halva kungariket! sade Kung Roland till Prins Halvor. Alla reste sig upp och skålade för de ungas lycka. Hurra! Kung Roland suckade djupt och såg på sin dotter, prinsessan Anna av Roland. Hon lekte med sitt hår och tittade drömmande i fjärran, som vanligt. Kung Roland älskade sin älskade dotter. Det fanns ingen vackrare prinsessa i hela hans kungarike. Hon fick allt hon pekade på, och nu hade hon pekat på Prins Halvor. Saken var avgjord!

Den borttappade prinsessan >>


Junker smedslärling

“Längs paradgatan fram kom han ridande så präktig, så grann på sin vita häst. Solen sken på hans blänkande rustning; håret fladdrade för vinden. Minen var stolt och hållningen ädel. Och så präktigt belåten han var – så medveten om sin styrka, sin charm och sin skönhet. Alla på gatan stannade upp och vände sig om. ‘Han är nog en friare till prinsessan’, viskade de sinsemellan. ‘Ska han klara proven tro? Nog ser han stark och dugligt ut, men proven är hårda så hårda; många är de som har fått vända hem …’ “.

Junker smedslärling >>


Prins Nord och de vandrande slotten

En gång för länge sedan, när jag var ute och gick med morfar, visade han mig en djup vik. Det var här, sa han, som Prins Nord sjönk i havet en mörk och stormig höst. Prins Nord ville resa ut i världen för att finna en vacker prinsessa att gifta sig med. Det hade han försökt flera gånger förut, men alltid var det något som gick snett. Nu sjönk han som en sten i det kalla vattnet och hans unga liv skulle redan ta slut.

Prins Nord och de vandrande slotten >>


Prinsessan Mazarin

Tänk, det är inte lätt att vara prinsessa. Alltid vara fager som en ros, glad som en lärka och mild som en ängel. Och ingen var sötare än prinsessan Mazarin. Men glad var hon inte. Hon var trött på att alltid le och niga och bli kysst på handen av sköna prinsar som låg på knä. Alla lovade dom guld och gröna skogar, men det hade prinsessan redan. Hon längtade efter äventyr.

Prinsessan Mazarin >>


Prinsessan Morgontroll

Prinsessan vaknade med en gäspning och drog handen genom sitt hår. Oj vad det var tovigt och fullt med kvistar och barr. Benen var stumma, armarna krumma, halsen var torr och svansen i knorr. Svansen? En prinsessa har väl inte svans? Hon satte sig käpprätt upp i sängen och tog fram en spegel i guld. O, nej! Hon hade förvandlats till ett troll!

Läs Prinsessan Morgontroll >>