Naturen lever!

Naturen är mer levande än vi tror, och visst kan även djur tala! Lyssna på djuren och naturen och behandla dem med respekt (och ibland även list) så går dig allt väl i världen.


Sagan om året som gick

Hon har gått ett helt varv sedan hon föddes, och nu står hon på jordens rand och tvekar inför nästa steg. Ovanför henne blinkar rymdens stjärnor; det är hennes förfäder som gått här före henne. De väntar på henne. Allt hon behöver göra är att det första steget.

Sagan om året som gick >>


Och så svepte han med sig björken upp i luften. De snurrade runt i en virvlande dans, ensamma på himlens blåa dansgolv. Nu kan alla se mig och hur vacker jag är med min stilige prins, tänkte björken och försvann som en prick högt i det blå.

Sagan om björken

Det var en gång en björk som var skirare och ljusare än något annat träd. Hennes bark var lenare än bokens, hennes löv prasslade gladare än aspens, och hennes krona var yvigare än ekens.Jag är så vacker att alla borde se mig, tänkte björken, men hon överskuggades av några mörka granar som sakta skakade sina allvarliga huvuden.

Sagan om björken >>


Sagan om elden

Han föds som en gnista, framslagen av stål mot stål. Han flyger genom luften och landar på en knippe näver som hans fader täljt till. Gnistan suger girigt i sig av den feta maten och slår upp som en präktig låga. Världen runt honom är mörk och kall och tunga snöflingor faller tätt. Var och en är blöt nog att släcka honom, men hans fader kupar sina händer till skydd och blåser liv i honom.

Sagan om elden >>


Sagan om stenen

Jag har vingar men kan inte flyga. Jag har ben men kan inte gå. Jag sveps med av strömmen, rullar, rullar runt, runt; skaver, glider mot andra som mig. Inget kan jag bestämma, bara följa med. Jag är kommen från havet och ska en gång vända åter.

Sagan om stenen >>


Sagan om stjärnan

Det var en gång en klart lysande stjärna som satt i universums mitt. Hon var beundrad av alla, och alla ville vara henne nära, ty hon var så vacker. Stjärnor och planeter och diverse svarta hål kom vandrande från hela universum för att spegla sig i hennes glans.

Sagan om stjärnan >>


Sagan om vintern

Sagan om vintern

Sent en höst föddes en vinter som inte var som alla andra vintrar. Dom andra vintrarna ville ha så mycket snö som möjligt. Dom tävlade om vem som var kallast och kunde blåsa mest – och alla sjöar frös dom till is. Men den här vintern ville inte snöa så mycket, ty då skulle djuren få svårt att hitta mat. Och inte ville han frysa sjöar till is och inte blåsa kalla vindar över nejden heller!

Sagan om vintern >>


Vinds saga

Den gamla skogshuggaren var trött och kall och skulle tända en eld för att värma sitt kaffe. Han blåste en kraftig pust på glöden som flammade upp och värmde skönt medan han hängde kaffekitteln över elden.

Vinds saga >>