Kärlek och vänskap

Här hittar du alla sagor som har blivit illustrerade. Målet är förstas att alla ska bli det, men än så länge kan du se denna sidan som en guide till dem jag hunnit med.


Det var en gång en liten regndroppe som sakta föll genom luften. Det var en mycket förnäm regndroppe, det här. Hon kom från en fin sjö i Schweiz som hade uppfostrat många förnäma regndroppar och hon ville inte landa var som helst.

Den förnäma regndroppen från Schweiz

Det var en gång en liten regndroppe som sakta föll genom luften. Det var en mycket förnäm regndroppe, det här. Hon kom från en fin sjö i Schweiz som hade uppfostrat många förnäma regndroppar och hon ville inte landa var som helst.

Den förnäma regndroppen från Schweiz >>


Den borttappade prinsessan

Den borttappade prinsessan

En dag tyckte trollet att det kliade något förskräckligt på hans håriga rygg. Han ställde sig mot en grov björkstam och gnuggade ryggen. Det rev så härligt. Solen flimrade genom löven och fåglarna kvittrade glatt. Trollet kisade mot himlen – och såg något falla i hans famn. Det var en korg, och i korgen låg ett barn, det vackraste flickebarn man kan tänka sig. Trollet hade fångat en prinsessa!

Den borttappade prinsessan >>


Morfar bodde här i många år, med endast en kråka till sällskap. Men en dag tyckte han att nog fick vara nog, och så seglade han in i skymningen för att aldrig mer återvända.

Huset på ön

På den här ön, där jag bor, är det alltid lugnt och skönt. Hur mycket det än blåser och stormar kring öarna runt omkring så är det alltid lugnt och stilla här. Det är därför så många har valt att bo här. Annat var det när min morfar flyttade hit. Då stormade det och blåste dagarna i ända. Morfar var den förste som byggde hus här, och folk sa han var galen som ville bo på ett sådant blåsigt ställe.

Läs Huset på ön >>


Och så svepte han med sig björken upp i luften. De snurrade runt i en virvlande dans, ensamma på himlens blåa dansgolv. Nu kan alla se mig och hur vacker jag är med min stilige prins, tänkte björken och försvann som en prick högt i det blå.

Sagan om björken

Det var en gång en björk som var skirare och ljusare än något annat träd. Hennes bark var lenare än bokens, hennes löv prasslade gladare än aspens, och hennes krona var yvigare än ekens.Jag är så vacker att alla borde se mig, tänkte björken, men hon överskuggades av några mörka granar som sakta skakade sina allvarliga huvuden.

Sagan om björken >>


Domherren såg strängt på dem, harklade sig och frågade om de ville gifta sig med varandra och leva lyckliga i alla sina dagar. Det ville de och därmed kunde festen slå ut i full blom.

Sagan om koltrastens sång

Det var en härlig dag! Alla fåglarna hade samlats och sjöng så att fjädrarna rök. Träden lekte med skuggteater på marken, blommorna neg och dansade med vinden, solen lyste som en sol över dem alla, och våren kunde knappt sitta still av förväntan. Ja, se det var en fest, ty nu skulle Koltrastarna gifta sig.

Sagan om koltrastens sång >>


Sagan om trollsländan av Hans Christer Barregren

Sagan om sländan

Det är tyst och mörkt. Alla sover utom ugglan som har varit vaken hela natten. I den lilla dammen där sländorna ännu inte har fötts är det stilla, inte en vindfläkt krusar ytan på det svarta vattnet. Sländorna som ligger där tillhör en art som bara lever en dag. På en dag ska dom hinna växa upp, hitta en partner och bli föräldrar – och när solen sjunker bakom horisonten ska dom dö.

Sagan om sländan >>


Sagan om vintern

Sagan om vintern

Sent en höst föddes en vinter som inte var som alla andra vintrar. Dom andra vintrarna ville ha så mycket snö som möjligt. Dom tävlade om vem som var kallast och kunde blåsa mest – och alla sjöar frös dom till is. Men den här vintern ville inte snöa så mycket, ty då skulle djuren få svårt att hitta mat. Och inte ville han frysa sjöar till is och inte blåsa kalla vindar över nejden heller!

Sagan om vintern >>


Sagan om Smörblomma

Djupt inne i den mörka skogen fanns en solbelyst glänta där det växte många vackra blommor. Där var den stilige Blåkloke som läste kärleksdikter om sommarnatten – och honom var den söta Viola förälskad i. Där var Blåklant som alltid sade vad han tyckte och tänkte. Även om han inte alltid tänkte vad han tyckte. Där Vallmor som var så snäll och rar. Alla tyckte om henne. Där var Präst-Tage som blommorna gifte sig hos. Och fru Kardborra som var gift med Präst-Tage. Och många, många fler …

Sagan om Smörblomma >>


Sagan om solen och vinden

Sagan om solen och vinden (Aispos fabler)

En gång för länge sedan började vinden och solen bråka om vem som var starkast. Jag är starkast! sa vinden. Nä, jag är starkast! sa solen. Nähä! Joho!

Sagan om solen och vinden >>


Den natten vakade älgen över Tuvstarr, och ingen vågade göra henne förnär.

Skutt och Tuvstarr, en saga av Hans Christer Barregren med illustrationer av John Bauer

Det var en gång en änkemor som bodde ensam i skogen med sina två barn, Skutt och Tuvstarr. Skutt var frejdig och glad pojke som gillade att skratta och busa. Mest tyckte han om att leka och busa med sin lillasyster Tuvstarr, som beundrade sin storebror och försökte han härma honom i allt han gjorde.

Läs Skutt och Tuvstarr >>


inuti grottan

Trollkungen på Hemsö (Hemsöborna av August Strindberg)

Ända sedan trollfar seglat bort i skymningen hade livet i grottan på Hemsö varit härligt upp- och nedvänt och lagom onyttigt. Man hade inte trollmjölkat grannens kor eller smygvittjat fiskarens nät. Man hade inte grävt ner kyrksilver eller stulit guld från kungliga flottan. Inte hade man jagat med ulven eller fällt krokben för lycktgubben (som vaktade böndernas åkrar om nätterna). Inte hade man dansat skymningsdansen med älvorna eller skvätt vatten på näcken.

Trollkungen på Hemsö >>


Älgen som tappade hornen

Älgen som tappade hornen

En vacker dag gick älgen omkring i skogen och skröt om sina stora horn. Jag är djurens konung! Ingen har så stora horn som mig! sa han. Och ingen kunde säga emot, ty han hade verkligen stora horn.

Älgen som tappade hornen >>