Sorg och filosofi

Här finns djupa sagor som får dig att tänka. Vemodiga sagor som får dig att känna. Och sorgliga sagor som får dig att gråta.


Den blå fågeln

Det var en gång en blå fågel som svävade över jorden. Himlen var hennes hem, och hon var lycklig där. Men hon kunde känna sig ensam ibland. Då flög hon ner till jorden och tittade på dem som bodde där.

Den blå fågeln >>


Lump och anden

Lump var en mycket liten varelse, men det hade han inget emot. Är man liten är det ingen som bryr sig om en, och världen är full med stora varelser som bråkar och slåss. Lump hade byggt en hydda av bambu i ett gammalt tempel som stod övergivet och ensamt i djungeln, överväxt av träd och blommor.

Lump och anden >>


Mannen som sökte sin grav

Braccas Octavius tittade ut över sina ägor. Det var ännu tidig morgon och svalt i luften, men slavarna var redan på ute fälten och arbetade. Hans fält sträckte sig nu ända bort till kullarna vid horisonten. Han hade blivit rik sedan kriget med punerna. Slavar fanns i överflöd. Han hade sparkat alla lata arbetare och köpt upp böndernas gårdar runt omkring.

Mannen som sökte sin grav >>


Pojken som lärde sig flyga

Pojken vrider sig av och an i sängen. Han har ont och kan inte sova. Han är sjuk och ligger på sjukhus. Finns det något värre än att ligga på sjukhus? Finns det något värre än att vara för trött för att stiga upp – och för trött för att kunna sova? Pojken tycker inte det.

Pojken som lärde sig flyga >>


Vinds saga

Den gamla skogshuggaren var trött och kall och skulle tända en eld för att värma sitt kaffe. Han blåste en kraftig pust på glöden som flammade upp och värmde skönt medan han hängde kaffekitteln över elden.

Vinds saga >>


Sagan om året som gick

Hon har gått ett helt varv sedan hon föddes, och nu står hon på jordens rand och tvekar inför nästa steg. Ovanför henne blinkar rymdens stjärnor; det är hennes förfäder som gått här före henne. De väntar på henne. Allt hon behöver göra är att det första steget.

Sagan om året som gick >>


Sagan om elden

Han föds som en gnista, framslagen av stål mot stål. Han flyger genom luften och landar på en knippe näver som hans fader täljt till. Gnistan suger girigt i sig av den feta maten och slår upp som en präktig låga. Världen runt honom är mörk och kall och tunga snöflingor faller tätt. Var och en är blöt nog att släcka honom, men hans fader kupar sina händer till skydd och blåser liv i honom.

Sagan om elden >>


Sagan om trollsländan av Hans Christer Barregren

Sagan om sländan

Det är tyst och mörkt. Alla sover utom ugglan som har varit vaken hela natten. I den lilla dammen där sländorna ännu inte har fötts är det stilla, inte en vindfläkt krusar ytan på det svarta vattnet. Sländorna som ligger där tillhör en art som bara lever en dag. På en dag ska dom hinna växa upp, hitta en partner och bli föräldrar – och när solen sjunker bakom horisonten ska dom dö.

Sagan om sländan >>


Sagan om stenen

Jag har vingar men kan inte flyga. Jag har ben men kan inte gå. Jag sveps med av strömmen, rullar, rullar runt, runt; skaver, glider mot andra som mig. Inget kan jag bestämma, bara följa med. Jag är kommen från havet och ska en gång vända åter.

Sagan om stenen >>