Där fick du!

Här får folk vad de förtjänar! Det kan vara dumma huvudpersoner som förtjänar få att få som de förtjänar. Eller så är det goda hjältar som finner lycka och välgång. Vilken saga som är vilken vet man inte från början.


De förnäma prinsarna

En dag tyckte kungen att hans dotter skulle gifta sig. Han skickade bud till både när och fjärran och alla ställen där emellan. ”Min dotter ska gifta sig med den förnämaste friaren som går att uppringa. Till honom skänker jag inte bara min dotter utan också halva kungariket.” / Kungen!

De förnäma prinsarna >>


Den bortskämda prinsessan

Då är det bestämt. Du får min dotter och halva kungariket! sade Kung Roland till Prins Halvor. Alla reste sig upp och skålade för de ungas lycka. Hurra! Kung Roland suckade djupt och såg på sin dotter, prinsessan Anna av Roland. Hon lekte med sitt hår och tittade drömmande i fjärran, som vanligt. Kung Roland älskade sin älskade dotter. Det fanns ingen vackrare prinsessa i hela hans kungarike. Hon fick allt hon pekade på, och nu hade hon pekat på Prins Halvor. Saken var avgjord!

Den bortskämda prinsessan >>


Det var en gång en liten regndroppe som sakta föll genom luften. Det var en mycket förnäm regndroppe, det här. Hon kom från en fin sjö i Schweiz som hade uppfostrat många förnäma regndroppar och hon ville inte landa var som helst.

Den förnäma regndroppen från Schweiz

Det var en gång en liten regndroppe som sakta föll genom luften. Det var en mycket förnäm regndroppe, det här. Hon kom från en fin sjö i Schweiz som hade uppfostrat många förnäma regndroppar och hon ville inte landa var som helst.

Den förnäma regndroppen från Schweiz >>


Den stora björnen

Väldig var han, björnen som vandrade i skogen. Knytt och fä som kröp och sprang och hoppade eller flög – alla höll dom sig undan då han kom. Och nog tyckte björnen att skogen som han kommit till var väl ödslig. Hur han än letade kunde han inte hitta en vänlig själ att byta ett par ord med.

Den stora björnen >>


Hur paddan blev ett träskdjur

Kom och hjälp mig upp! skriker paddan som fastnat i träsket. Han sitter så tungt att han inte kan röra sig en tum, bara gapa hjälplöst. En apa kommer förbi och tycker synd om honom. Ska jag hjälpa dig upp? frågar han och sträcker ut en hjälpande hand.

Hur paddan blev ett träskdjur >>


Morfar bodde här i många år, med endast en kråka till sällskap. Men en dag tyckte han att nog fick vara nog, och så seglade han in i skymningen för att aldrig mer återvända.

Huset på ön

På den här ön, där jag bor, är det alltid lugnt och skönt. Hur mycket det än blåser och stormar kring öarna runt omkring så är det alltid lugnt och stilla här. Det är därför så många har valt att bo här. Annat var det när min morfar flyttade hit. Då stormade det och blåste dagarna i ända. Morfar var den förste som byggde hus här, och folk sa han var galen som ville bo på ett sådant blåsigt ställe.

Huset på ön >>


Mannen som skördade vad han sått

En gång för länge sedan träffade jag en man som satt på ett värdshus och drack mjöd. Det är lustigt ibland hur livet kan arta sig, sa mannen. Så sent som i går var jag tomatodlare – och i dag är jag rent av en fin herre. Jag nickade och sa att livet ibland tar oss ut på underliga vägar.

Mannen som skördade vad han sått >>


Pojken med trollflöjten

En gång för inte så länge sedan var det en fattig pojke som inget annat ägde än en flöjt och ett par magiska skor. Skorna var så beskaffade att de passade perfekt, oavsett vem som hade dom på sig. Dom skimrade i regnbågens alla färger och var så vackra att folk häpnade då dom såg dom.

Pojken med trollflöjten >>


Pojken som aldrig sa nej

Det var en gång en pojke som aldrig sade nej. Han ville alltid vara alla till lags och sade ja och ja och aldrig nej, ty han ville så gärna vara omtyckt.

Pojken som aldrig sa nej >>


Prinsessan Mazarin

Tänk, det är inte lätt att vara prinsessa. Alltid vara fager som en ros, glad som en lärka och mild som en ängel. Och ingen var sötare än prinsessan Mazarin. Men glad var hon inte. Hon var trött på att alltid le och niga och bli kysst på handen av sköna prinsar som låg på knä. Alla lovade dom guld och gröna skogar, men det hade prinsessan redan. Hon längtade efter äventyr.

Prinsessan Mazarin >>


Prinsessan Morgontroll

Prinsessan vaknade med en gäspning och drog handen genom sitt hår. Oj vad det var tovigt och fullt med kvistar och barr. Benen var stumma, armarna krumma, halsen var torr och svansen i knorr. Svansen? En prinsessa har väl inte svans? Hon satte sig käpprätt upp i sängen och tog fram en spegel i guld. O, nej! Hon hade förvandlats till ett troll!

Prinsessan Morgontroll >>


Och så svepte han med sig björken upp i luften. De snurrade runt i en virvlande dans, ensamma på himlens blåa dansgolv. Nu kan alla se mig och hur vacker jag är med min stilige prins, tänkte björken och försvann som en prick högt i det blå.

Sagan om björken

Det var en gång en björk som var skirare och ljusare än något annat träd. Hennes bark var lenare än bokens, hennes löv prasslade gladare än aspens, och hennes krona var yvigare än ekens.Jag är så vacker att alla borde se mig, tänkte björken, men hon överskuggades av några mörka granar som sakta skakade sina allvarliga huvuden.

Sagan om björken >>


Sagan om Smörblomma

Djupt inne i den mörka skogen fanns en solbelyst glänta där det växte många vackra blommor. Där var den stilige Blåkloke som läste kärleksdikter om sommarnatten – och honom var den söta Viola förälskad i. Där var Blåklant som alltid sade vad han tyckte och tänkte. Även om han inte alltid tänkte vad han tyckte. Där Vallmor som var så snäll och rar. Alla tyckte om henne. Där var Präst-Tage som blommorna gifte sig hos. Och fru Kardborra som var gift med Präst-Tage. Och många, många fler …

Sagan om Smörblomma >>


Sagan om spiken

Det var en gång en spik som låg och blänkte i snickarens låda bland hundra andra spikar. Att vara spik är mycket fint. Med spikar kan man bygga stora hus och båtar och långa broar som sträcker sig mellan två länder. Och mycket annat.

Sagan om spiken >>


Sagan om stjärnan

Det var en gång en klart lysande stjärna som satt i universums mitt. Hon var beundrad av alla, och alla ville vara henne nära, ty hon var så vacker. Stjärnor och planeter och diverse svarta hål kom vandrande från hela universum för att spegla sig i hennes glans.

Sagan om stjärnan >>


Sagan om vågen

Atlantens vågor är som jättelika monster! Dom stångas och slåss och ryter åt varann. Dom stegrar sig likt vilda hästar och kastar sig handlöst i vattnet. Dom rusar på kapp över havet och tävlar om vem som är störst och starkast. Mitt i detta kaos av ursinniga muskelvågor levde en liten snäll våg som blev knuffad hit och dit. Honom gillade havets måsar att sitta på och tala om ditten och datten, så som måsar gör.

Sagan om vågen >>


Tordyveln Sigge och hans tappra riddare

Tordyveln Sigge satt på en komocka och spanade. Vad han spanade efter visste ingen, men han var kung, så ingen frågade. Varför han var kung visste ingen heller, men nu var han det, och då frågade man inte.

Tordyveln Sigge och hans tappra riddare >>


Åskmolnet

Det var en gång ett åskmoln som var större och starkare än alla andra moln på himlen. Han slog sig för bröstet och fnyste och mullrade och kastade blixtar på alla som vågade komma nära.

Åskmolnet >>


Älgen som tappade hornen

En vacker dag gick älgen omkring i skogen och skröt om sina stora horn. Jag är djurens konung! Ingen har så stora horn som mig! sa han. Och ingen kunde säga emot, ty han hade verkligen stora horn.

Älgen som tappade hornen >>